Ett stort antal barn i Sverige får under sin barndom uppleva våld, fattigdom och alkoholproblematik. Av de barn som växer upp i Sverige beräknas en femtedel växa upp i en familj där minst en av vårdnadshavarnas alkoholkonsumtion anses vara en riskkonsumtion. En uppskattning som Rädda barnen har gjort visar på att 232 000 barn i Sverige lever i fattigdom.Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av en kvalitativ ansats belysa hur individer skildrar upplevelsen av att växa upp i familjer där missbruk och våld förekommer. Det empiriska materialet består av tre självbiografier:Kriget är slut, När kalla nätter plågar mig med minnen av minnen av hur det var samt Kärleksbarnet. Dessa böcker skildrar en barndom under 1960 - 80talen.

The aim of this study is to describe and analyze how adults who grew up in an exposed habitat experienced their upbringing and society's efforts and how it affected them in adult life. The method that we used was qualitative interviews. This method has given us a rich material, we believe. The results were analyzed by means of the theory we used and past research in the field. All of our respondents have in common that they were insecure in childhood.  And everyone has had negative consequences of their childhood into adulthood.

Kvinnors alkoholberoende grundar sig ofta i en otrygg barndom. De kvinnor som senare i livet blir alkoholister har ofta blivit sexuellt utnyttjade som barn eller också har de haft föräldrar som själva missbrukat. Studien visar att det ligger mycket skam över kvinnors alkoholberoende. Denna studie visade även att kvinnor som missbrukar alkohol upplevde det som att livet förlorat sin mening. Den visade också att det går att ta sig ur beroendet..

This essay examines how age, power and agency is represented and reproduced in contemporary Swedish picture books.This is done through a combination of discourse analysis and literary analysis.It uses theoretical perspectives from sociology, and views childhood as a social construct. It sees discourse and language use as both representing and constructing social reality in the tradition of Norman Fairclough and critical discourse analysis. The main results is that the discourses of childhood in the material construct children as a separate group in society, and childhood as a special time in life. Children is portrayed as both social actors and in need of protection from adult themes and worries..

Syftet med denna studie är att belysa det sociala fenomenet  mobbning på arbetsplats, samt vilka konsekvenser som uppstår i det sociala liv och/eller arbetsliv för den person som blivit utsatt. Vi har använt oss utav kvalitativ forskning för att sätta oss in i ämnet och därfmed använt oss av kvalitativa intervjuer för den här studien. Vi har genomfört sex stycken personliga intervjuer med hjälp av en intervjuguide, vilken var indelad i tre olika teman. Vi analyserade vårt resultat med hjälp av tre teoretiska utgångspunkter, identitet, sociala roller och stigmatisering. Vi har kommit fram till att man som utsatt antar en roll under mobbningsperioden och även att mobbning ger konsekvenser av olika slag..

Kultursamverkansmodellen, en ny modell för statlig tilldelning av kulturmedel, infördes under 2011med fem regioner: Skåne, Halland, Västra Götaland, Gotland och Norrbotten. För att ingå isamverkansmodellen krävs att regionerna utarbetar en regional kulturplan vilken utgör underlag förstatens bidragsgivning. Mitt syfte med följande uppsats är att utifrån den franska filosofen MichelFoucaults arbeten om diskurs och makt synliggöra föreställningar om barn och barndom i ovannämnda regioners kulturplaner. Mitt kunskapsintresse rör hur föreställningar om barn och barndomuttrycks samt hur maktutövning och styrkeförhållandet mellan barn och vuxna speglas ikulturplanerna.Min utgångspunkt är att de regionala kulturplanerna som politiska dokument beskriver kollektivaföreställningar om barn och barndom. Utifrån studiens material kan jag konstatera attkulturplanerna uttrycker en komplex och mångtydig variation av diskurser om barn i relation tillestetiska verksamheter.

Syftet med denna kvalitativa studie är att synliggöra hur man som förskollärare och/eller förälder kan förstå och hantera barns krigs- och vapenlekande. Genom samtal med åtta föräldrar och sex pedagoger om barndom, barn och krigs- och vapenlekar vill vi, ur ett barndomssociologiskt perspektiv jämföra och problematisera dessa vuxnas tankar och erfarenheter med forskarnas teorier om barn, barndom och lek. I analyskapitlet framkommer två generella ståndpunkter både bland föräldrar och pedagoger och vi kan se tydliga likheter mellan föräldradiskussion 1 och pedagogdiskussion 1 samt mellan föräldradiskussion 2 och pedagogdiskussion 2 där det ena paret av dessa ställer sig mer kritiska till krigs- och vapenlekar än de andra grupperna. Trots de olika ståndpunkterna har alla fyra grupperna många liknande tankar. Det framkommer dock skillnader i vilken värdering dessa tankar tillskrivs. Exempelvis är alla överens om att barnen bara leker men antingen för att de inte förstår allvaret i leken eller för att leken inte är speciellt farlig och kan liknas vid vilken annan rollek som helst..

I den här uppsatsen jämförs hur tre bilderboksförfattare skildrar sin barndom. Deras användning av miljöskildringar, karaktärer och berättarteknik undersöks. Författarnas motiv för att berätta om sin barndom, deras syn på historia och deras inställning till att skriva för små barn har också studerats. Teorierna i uppsatsen har hämtats från bland andra historikern Peter Aronsson, psykologen Clarence Crafoord, litteraturvetarna Helene Ehriander, Judith Graham och John Stephens samt pedagogen Nanny Hartsmar. Uppsatsen utgår ifrån en narratologisk metod där bilderböckerna analyseras med hjälp av närläsning utifrån de metoder som Maria Nikolajeva presenterar i Bilderbokens pusselbitar (2000) och Barnbokens byggklossar (2004) samt de som Mieke Bal presenterar i Narratology.

Syfte med uppsatsen var att redogöra för hur individer som vuxit upp i familjer där en förälder missbrukat och/eller varit psykisk sjuk, beskriver sig själva i då och nutid, hemförhållanden och uppväxtförhållanden samt deras överlevnadsstrategier. Uppsatsen är av kvalitativ karaktär och utgörs av en innehållsanalys av tre biografier inom detta område.Genom att läsa tre biografier som belyser denna problematik samt med KASAM begreppen begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet och den dramaturgiska teorin har uppsatsen kunnat svara på frågeställningarna om hur individerna begriper sin barndom, hur har individerna hanterat sin barndomssituation samt om individerna kan se sin barndom som något bra.Uppsatsen har resulterat i förståelse för hur viktiga vuxna individer är för barn med sådan här problematik, samt hur viktigt det är att ha fritidsintressen..

Jag argumenterar för att man inte kan förstå ?barnet? som sådant som mer än en diskursiv formation. Genom att analysera nyhetsfotografier och intervjuer med förskolepedagoger visar jag hur barnen de berättar om, beroende på i vilket sammanhang och till vilken geografisk plats det lokaliseras till, konstrueras olika som subjekt. De barn som knyts till bekönade platser som privata hem, förskola och vård befinner sig oftast inom välfärdens Sverige och kan tolkas som ?trygga?.

Hur återberättar man ett minne från sin tidiga barndom? Vilken gestaltning ger publiken bäst inblick i minnet och får dem själva att tänka tillbaka på deras egen barndom? Detta arbete utgår från dessa frågeställningar och undersöktes genom en testgrupp som fick se det eget skapade material och sedan svarat på en frågeenkät. Svaren ifrån enkäten har sedan analyserats och resultaten redovisas i detalj i detta arbetes sista kapitel.För att kunna göra ett bildmaterial så trovärdigt som möjligt för arbetets undersökningsgrupp att se på så utgick jag från ett eget minne, mer specifikt, ett minne från det år jag och min familj bodde i Albanien. Jag var då 5 år gammal och där gick jag lucia för första gången. Det skapade materialet blev två filmer av samma minne, en utifrån mitt perspektiv, film X, och ett utifrån mina föräldrars, film Y, och undersökningen kretsade kring vilken gestaltning som passar bäst för frågeställningen.Arbetets hypotes är att den gestaltningen, som på ett genomgående sätt visar att minnet är äkta är den som vidare ska användas i liknande arbete.

I den här uppsatsen jämförs hur tre bilderboksförfattare skildrar sin barndom. Deras användning av miljöskildringar, karaktärer och berättarteknik undersöks. Författarnas motiv för att berätta om sin barndom, deras syn på historia och deras inställning till att skriva för små barn har också studerats. Teorierna i uppsatsen har hämtats från bland andra historikern Peter Aronsson, psykologen Clarence Crafoord, litteraturvetarna Helene Ehriander, Judith Graham och John Stephens samt pedagogen Nanny Hartsmar. Uppsatsen utgår ifrån en narratologisk metod där bilderböckerna analyseras med hjälp av närläsning utifrån de metoder som Maria Nikolajeva presenterar i Bilderbokens pusselbitar (2000) och Barnbokens byggklossar (2004) samt de som Mieke Bal presenterar i Narratology.

Studiens syfte är att undersöka hur barn kommuniceras i det dagliga samtalet mellan föräldrar och pedagoger. Vi har använt oss av följande frågeställningar för att konkretisera syftet: Hur initieras samtalet? Vilka roller har föräldrar, pedagoger och barn i samtalet? Vilka aspekter av barn och barns vardag lyfts i samtalet? Studien utgår från en barndomssociologisk ansats, inom vilken barn betraktas som aktiva medskapare av sina liv och barndom ses som ett socialt och kulturellt konstruerat fenomen. Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetod med kvantitativa inslag, och primärmaterialet är observationer dokumenterade med fältanteckningar. Studiens resultat visar hur det är mest förekommande att vuxna tar initiativ till samtal och sällan barnen.

Det är allmänt känt att sexuella övergrepp i barndomen kan leda till en rad psykosociala svårigheter samt psykisk ohälsa. Trots att forskningen i ämnet har intensifierats de senaste åren är det fortfarande ett kunskapsområde där mycket saknas. Detta är en kvalitativ uppsats med syftet att återge fem mammors upplevelser av hur sexuella övergrepp i barndomen påverkat deras uppfattning av sin föräldraroll. Genom att intervjua dessa kvinnor med hjälp av ett frågeformulär med öppna frågor har vi fått tagit del av hur deras traumatiska erfarenheter har påverkat deras föräldraroll. Mammornas berättelser har analyserats med hjälp av meningskoncentrering.

Studiens problemområde behandlar problematiken med att arbeta med barn i förskoleåldern som befinner sig i utsatthet. Ett arbete som är ett viktigt, men känslomässigt tungt, som ingåri det vardagliga arbetet för pedagoger. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger på förskolor tar vi reda på hur pedagoger går tillväga när de misstänker att ett barn far illa eller när ett barn blir utsatt. Hur pedagoger upplever problematiken med att anmäla till socialtjänsten, samt hur arbetet med de utsatta barnen upplevs. Resultatet visar pedagogers oro och svårigheter att anmäla när ett barn far illa.